Är du smittad?
Har du drabbats av tanken, nej det får inte bli sommar jag är inte klar med vintern!
Inte... då kan du pusta ut, du är inte smittad.
För dig som eventuellt har drabbats kanske även denna tanke känns igen,
Nej, det är inte sant har jag missat en säsong till!
Inte...då är du nog inte smittad i allafall.
För oss smittade finns det bara ett bot...
suget i benen kan vi bli av med,
DE E BARE Å ÅK!, nerför alltså.
Längre upp i landet finns det fortfarande snö kvar, jag läste i tidningen idag att det går ut lavinvarningar i bland annat riksgränsen. Så vi har ett tag kvar innan botet är utom landets gränser.
Kärlek vid första...
När så allt var klart teet stod rykande på det provisoriska soffbordet och filmen var igång delade vi på en chokladmuffins mmm....så otroligt gott. Inte visste jag då att det kunde bli bättre...det var kärlek vid första smulan...
Jag döpte om våra hallon och blåbärsmuffins till Sommar i form, varm, söt och frisk...huu...kärlek.
Favoritord
Mitt andra möte med den stora staden var när jag var tolv. Mina ben var smärtande av växtvärk och skidor gick inte att tänka sig, så det sportlovet åkte jag med mina föräldrar till London. Storebror var ute på eget äventyr nere i Alperna. Det var under denna vecka som jag föll för den stora staden. Jag minns att jag sa till min mamma när vi var ute och shoppade: Tänk att få bo här! Fem år senare stod jag med mina resväskor på Heathrow airport redo för mitt första år som student i London. Här tar en annan och betydligt längre historia vid, kanske kommer jag skriva om den en annan gång, men det jag skulle komma till var att jag tillsammans med London föll för den engelska accenten.
Filmer med engelska världskändisar rullade förjämnan hemma (när jag fick välja film). Min kärlek för det engelska språket och allt som följer med kommer nog alltid följa mig.
Nu senaste upptäkt är ett ord jag hört många gånger men det har en så sensuell klang att jag kan känna dess närvaro när jag hör eller läser det. Jag känner hur värmen från en annan stannar kvar vid huden när denna känsla beskrivs med ordet : lingers.
Hur vet man?
När är det attraktion och när är det kärlek, här ville min vän hävda att attraktion finns där från början men kärlek den växer fram. Själv vill jag nog istället skilja på om man är kär eller om man älskar en person. Visserligen kan man älska personer man inte är eller aldrig varit attraherad av. Men jag vill nog ändå hädva att man kan bli kär i en person tidigt i en relation. Nu kom frågan upp, är man då kär i personen man då intresserat sig för eller är man kär i illusionen man tror att denna person kan leva upp till?
Tyvärr har vi inget svar på denna fråga. Jag som är ett Disneyfan och älskar sagor och "feelgood movies" har ju under större delen av mitt liv levt med tron på kärlek vid första ögonkastet. Nu frågar jag mig om detta bara är en naiv fixidé som blivit "planterat" i mig som barn. Ungefär som tomten för att bringa lite mera magi till livet. Måste dock understryka att jag lever och har länge levt för den magi då jag finner magi lik den tomten av ger hos nästan alla människor jag möter och umgås med. Kanske är jag bara en hopplös romantiker och drömmare, men det sägs ju att hoppet är det sista som lämnar människan. Så det kommer nog krävas mer än en diskussion för mig att ändra min bild av människor och mystiken som uppstår vid ett första kärleksmöte.
När allt händer samtidigt
Man lägger all sin energi på en sak och tänker jag tar det där sen när jag har tid.
Sen när man äntligen är klar med det projektet som tog upp all ens tid,
slappnar man av och då kommer allt på en gång istället.
Det måste finnas något sätt vi kan lära oss hur vi bör göra för att undvika det.
Har du upplevt det här eller än bättre har du en lösning på hur man ändrar sina vanor?
En galning eller ett sjukt samhälle
Under tiden de satt fängslade var socialtjänsten på besök i huset inte mindre än 21 gånger. I huset bodde Rosemarie (69) och Elisabeth tredje (Lisa 16), fjärde (Monika 14) och sjätte barn (Alexander 12). Jag frågade mig hur dessa personer inte kunde märka något eller tycka att det var konstigt när Josef Fritzl försvann ner i källaren. Nu när domstolen började läste jag lite gamla artiklar, han hade satt åtta dörrar innan man kom fram till bunkern, ÅTTA så det klart man inte kunde höra dem, men borde man inte misstänka något när mannen man lever med stänger in sig i källaren med jämna mellanrum.
Nu är det fastställt att han inte är sinnessjuk men att han har en personlighetsstörning. Men vad är det för samhälle vi lever i då det är möjligt att lyckas spärra in personer i så många år som 24 utan att det uppdagas. Fy f*n detta är så sjukt att jag mår illa. Det får ju en att fundera...har man bestämt sig för att kontrollera vad folk har gömt i sina bunkrar? Det måste ju finnas en lista på alla dem som har fått tillstånd att bygga bunkrar. Jag säger inte att vi ska misstänka att alla som finns på listan håller människor gömda, men kan det inte vara en tanke att undersöka, eller åtminstone ge informationen till socialtjänsten så de vet om hur huset ser ut innan de åker dit på besök.
Finns det något vi kan göra för att undvika att detta händer igen så ska vi väl se till att göra det!
Bakfyllans sötma
Så varför dricker vi, hur kan man till och med se fram emot nästa festkväll då bakfylleångest kan inträffa? Jag tror det handlar om att man inte vaknar så varje gång, utan nån gång ibland vaknar man som jag gjorde igår. On top of the world. Att vakna efter en bra festkväll som var fylld med trevliga människor intressanta diskussioner, bra drag och en härlig efterfest, är så underbart!
Precis på samma sätt som vi finner kraft till söka ett jobb till eller anledningen som driver oss till att inte ge upp i sökandet efter en person att dela sitt liv med. På samma sätt finner vi kraft och driv till att satsa på en kväll till, och precis som på triss...plötsligt händer det. Plötsligt vaknar man morgonen efter och känner som om man fick jobbet eller äntligen träffat rätt. Även om det inte har lika stor inverkan på ens liv ger det fortfarande känsla -Ja! Sweet det är morgon!
Den känslan jag vill vakna med, helst varje morgon!
vem bestämmer?
Hur kommer det sig att det är okej att påpeka om någon väger för lite men inte för mycket?
Varför är vi så kroppsfixerade? Jag skyller gärna på media och "nya" sjukdomar som fyller var och varannan veckotidning, men det är fortfarande vi du och jag som läter oss påverkas.
Med risk för att den här bloggen blir den värsta moralkakan du satt i dig den här månaden, måste jag ändå säga att det är förståss en självklarhet med ett kroppsideal. Detta finns i oss biologiskt då vi enligt de gamla forskarna har kvar det som ett sätt att hitta en livskamrat. Det konstiga är att vi vet att det är ett känsligt ämne vi vet att det sårar att på peka om en person inte har den kroppen som idealet syftar till.
Så varför kan man fortfarande hör folk säga - Vad smal du har blivit! - Du som är så smal bör väl äta mer.
Det är accepterat att man har några extra kilon som man kämpar för att bli av med, men det är inte accepterat att stå på andra sidan och kämpa för att gå upp de där extra kilona som man saknar.
Här måste också tilläggas att mejerikedjorna har fått problem då allt fler väljer riktigt smör, grädde och fetare mjölk, eftersom den nya vågen handlar om att gå tillbaka till vad som är så naturligt som möjligt. (Om du har missat detta hittar du artiklar på de stora tidningarnas hemsidor.) Jag finner detta komiskt då vi (och nu pratar jag om den stora massan) alltså ätit onaturlig kost så länge att systemet chockas när insikten infinner sig. Det värsta av allt är ändå att vi trott och lurat oss till att det var bättre för oss. När ska vi sluta lyssna?
Personlighetsförändring
Det var en mycket märklig höst.
Personer i min närhet förändrades.
Vem är du?
När löven faller tappar vi bort oss i mörker.
De man älskar visar nya sidor.
Vilka sidor visar jag?
Då slasket täcker marken förlorar vi balansen.
Om jag bara kunde förstå vad ni går igenom.
Förstår jag vad jag går igenom?
En sjukdom knackar på dörren och tar sig in trots att vi håller emot. Förvirring infinner sig och du pratar med mig som om jag var en annan. Då i mörkaste hösten när sista lövet föll ner och jag förstod att ni aldrig kommer vara samma person som ni alltid varit.
Hur hanterar man att människor man levt och älskat hela sitt liv helt plötsligt beter sig som en helt annan människa?
Jag tror inte att det finns bara ett svar på denna fråga, eller ens ett, men jag önskar bara att det fanns ett sätt att gå tillbaka. Gå tillbaka så jag slapp hantera att ni går igenom en förändring som inte går att förhindra.
