vem bestämmer?
Hur kommer det sig att det är okej att påpeka om någon väger för lite men inte för mycket?
Varför är vi så kroppsfixerade? Jag skyller gärna på media och "nya" sjukdomar som fyller var och varannan veckotidning, men det är fortfarande vi du och jag som läter oss påverkas.
Med risk för att den här bloggen blir den värsta moralkakan du satt i dig den här månaden, måste jag ändå säga att det är förståss en självklarhet med ett kroppsideal. Detta finns i oss biologiskt då vi enligt de gamla forskarna har kvar det som ett sätt att hitta en livskamrat. Det konstiga är att vi vet att det är ett känsligt ämne vi vet att det sårar att på peka om en person inte har den kroppen som idealet syftar till.
Så varför kan man fortfarande hör folk säga - Vad smal du har blivit! - Du som är så smal bör väl äta mer.
Det är accepterat att man har några extra kilon som man kämpar för att bli av med, men det är inte accepterat att stå på andra sidan och kämpa för att gå upp de där extra kilona som man saknar.
Här måste också tilläggas att mejerikedjorna har fått problem då allt fler väljer riktigt smör, grädde och fetare mjölk, eftersom den nya vågen handlar om att gå tillbaka till vad som är så naturligt som möjligt. (Om du har missat detta hittar du artiklar på de stora tidningarnas hemsidor.) Jag finner detta komiskt då vi (och nu pratar jag om den stora massan) alltså ätit onaturlig kost så länge att systemet chockas när insikten infinner sig. Det värsta av allt är ändå att vi trott och lurat oss till att det var bättre för oss. När ska vi sluta lyssna?
