fler fiskar i havet?
Har ni hört den förut?...
Det har jag.
Dessutom vet jag att det stämmer och den insikten är väl fin i sig men, inte hjälper den mot tomheten inombords.
Många bloggar som jag tittat på har en kommersiell antydan, mode, mat, inredning, politik etc. allt känns som om de ska sälja på mig något som jag egentligen inte behöver eller gör jag?
Vem skapar behoven vi har och lever med varje dag? om man utgår från människan har vi grundläggande behov som mat, vatten, trygghet, kärlek, beröring etc. (Om någon av mina kursare läser detta skrattar de säkert då det tydligt lyser igenom en viss teori som kallas Maslows behovstrappa, men det är inte den jag är ute efter) Jag undrar bara varför jag efter ett jobbigt uppbrott med min favorit människa i hela världen (det är han för övrigt fortfarande) fick för mig att om jag köper nya kläder, ny inredning och unnar mig lite god mat kommer jag må bättre?
Var kommer detta ifrån? Känner du igen det?
Som om du inte förstått det har jag nu indirekt berättat om ännu ett förhållande som gått i stöpen. Men det finns fler fiskar i havet oavsett om du snart har utvecklat fisk allergi av överkonsumtion finns det lik förbannat fler fiskar. Så vad händer nu då? Vem vill du ha? Vad är det du begär? Hur ska du göra för att gå vidare?
OM man nu skulle vända på det så är väl jag också en fisk bara det att jag sprattlar på bryggan, så snälla låt mig ta mig ner i vattnet innan jag måste komma på svaren.
En annan metafor som jag nog trivs bättre med då fiskar är täckta med fjäll och är allmänt slemmiga, är tåg. Det kommer alltid fler tåg det är bara att stå på perrongen och vänta, det är bara det att jag inte vet hur länge jag har stått här och vinkat efter det tåg som gick för snart fyra månader sen, inte heller vet jag hur länge jag behöver stå här innan jag inser att jag inte skulle med det tåget utan ett annat.
Den insikten har inte kommit än och jag antar jag får vänta ett tag till....
