Ett mysig liv
Söndags morgonar på Campus utanför Växjö ter sig nästan alltid likadant, det är tyst och hela Campus sover, rullgardiner och persienner är nerdragna ett lugn fyller det lilla samhället som denna bubbla innehåller. Det duggregnar utanför, precis som vädret utlovar de flesta dagarna här. Under en kort promenad möts jag av några få personer som tagit sig utanför dörren. Jag upptäcker ett par som verkar uppskatta varandras sällskap, utan att tänka på att det är kallt och ruggigt i luften, deras diskussion som tycks handla om cyklar och cykelparkering ger intrycket av att diskussionen inte är vad som får dem att stå tillsammans i det kalla vädret.
Mina steg fortsätter och jag möter en söt tjej i höga klackar och strumpbyxor hennes kappa är knäppt men halsduken bär hon förstrött i handen. Jag hoppas att hon vaknat efter en mysig natt i någons sällskap, men hennes ansikte uttrycker något annat och det går en ilning genom min kropp. Utan vidare fundering fortsätter jag men kan inte annat än förundras över det liv som utspelas i detta lilla samhälle. Duggregnet faller ständigt och kylan kryper sig på jag vänder om och styr mina fötter tillbaka till värmen i lägenheten. Fortfarande lyser ljuden med sin frånvaro och allt verkar infinna sig i en tyst paus.
Om några timmar kommer pizzabuden att styra sina små bilar mellan husen och leverera mat till dem som njuter av en söndag framför TVn, som så många söndagar tidigare. För de flesta av oss väntar studierna som aldrig tar uppehåll från att belasta våra sinnen. Tentavecka närmar sig och det märks då bibliotek och skola fylls av människor som alla delar samma ansiktsuttryck, spänning, oro och stress. Men inte än, än vilar lugnet som ett töcken över Campus. Söndags lugnet är ändå något annat här där människor aldrig riktigt är lediga.
